Finsk Lapphund

Finsk Lapphund

Historia

Samerna har redan under århundraden använt finsk lapphund liknande hundar till att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och Ryssland. Utgående från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben lapska vallhundens första rasstandard år 1945. Namnet ändrades till lapphund år 1967. Rastypen och rasbilden utkristalliserades under 1970-talet, standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades vidare till finsk lapphund år 1993. Rasbilden har stabiliserats snabbt och idag är rasen mycket populär främst som familje- och hobbyhund i hela Finland.

Användningsområde

Den finska lapphunden är en mycket bra allroundhund som lämpar sig utmärkt till agility, i lydnadsringarna, i spårskogen, som vallhund, räddningshund och även som eftersökshund samt jakthund främst på fågel och älg. I slutet av 90-talet tog en finsk lapphund en silvermedalj i räddnings-VM. I Finland har även finsk lapphund placerat sig på prispallen i Finska mästerskapen inom lydnad och agility. Det är en mycket trevlig sällskaps- och familjehund som är mycket barnvänlig och social men den måste aktiveras för att må bra.

Hälsa

Rasen har inga kända större problem med den fysiska hälsan. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Eftersom rasen främst har använts till att samla ihop och hålla kvar renhjorden på betesplatsen är kravet stabil mentalitet. Den måste vara modig, vaken och alert så att den reagerar på renarnas framfart men samtidigt måste hunden vara lugn och trygg så att den inte skingrar hjorden. Det är de här egenskaperna som gör den till en populär sällskaps- och familjehund. Den finska lapphunden är social och öppen, lättlärd och arbetsvillig. Det är en uthållig, vänlig samt tillgiven hund, som i dag är känd just för sin ödmjukhet och sitt mod.

Storlek och utseende

En finsk lapphund är en kraftigt byggd hund i förhållanden till sin storlek och något längre än hög. Pälsen är riklig, speciellt hanhundar har en tydlig krage. Det långa täckhåret är strävt och den har en tät underull. Den har ett mjukt och vänligt uttryck. Alla färger finns och grundfärgen dominerar. Mankhöjd för hanar är 49 cm och tikar 44 cm.

Pälsvård

Eftersom täckhåren är grova så trillar smutsen av lätt och den blir inte blöt inpå huden. Borsta hunden lite då och då, speciellt vid fällning, vilket de gör rikligt två gånger per år. Annars håller pälsen sig fin utan en massa pälsvård. Bada endast när det behövs. De ska inte badas för ofta då blir pälsen för mjuk.

Övrigt

Finsk lapphund är den perfekta hunden för dig som vill ha en aktiv och arbetsvillig kamrat och familjemedlem. Den är vaken och intelligent, har god hälsa och älskar att få vara med sin flock. Den kan ge ifrån sig en rad olika ljud. Den trivs bäst i ett aktivt hem.

Att tänka på

Om du funderar på att skaffa en finsk lapphund, tänk på att…

  • Den vill gärna vara ute mycket och är väldigt anpassningsbar.
  • Det är en mjuk hund så det är viktigt att man inte är för hård i uppfostran. Den kräver en lugn och tydlig ledare.
  • Rasen mognar sent, de utvecklas långsamt och lever ofta ett långt liv. En livslängd på 12–15 år är inte ovanligt.
  • Den växlar snabbt och lätt mellan vila och arbete, är intelligent och kräver varierande arbetsuppgifter för att trivas.
  • Rasen trivs inte att vara ensam eller stå i hundgård utan vill leva ett aktivt socialt liv nära sin familj.

 

Uppförande och karaktär

Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.

Färg

Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.

Mankhöjd

Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm. Tillåten avvikelse är ± 3 cm. Typen skall vara viktigare än storleken.

 

 

 

received_270533744214490

 

 

 

 

Rasspecifik Avelsstrategi (RAS)

Ett nytt RAS-dokument kommer att arbetas fram inom en snar framtid.
Nu gällande dokument kan läsas nedan.

 

 

Ett utdrag från RAS

Generellt om rasen
Den finska lapphunden är på sätt och vis den yngsta av de tre lapphundsraserna. Det var först 1968 som de första två finska lapphundarna av dagens typ registrerades av den Finsk kennelklubben. Under 40- och 50-talet fanns det dock i Finland en slags ”sydländsk” finsk lapphund. En typ av hund som inte motsvarade kraven för arktiskt klimat, uppblandningen av andra raser var tydlig. Typen kallades för kukonharju-typ efter namnet på den kennel som var ledande under den här perioden. Det officiella
namnet var dock ”Lapin Paimenkoira”. Rakt översatt till svenska blir det lapsk vallhund, inte att förväxla med dagens lapska vallhund som på finska heter ”Lapinporokoira” (lapsk renhund). Standarden för den här tidiga typen av finsk lapphund antogs av FKK (Finska kennelklubben) 1945.

Rasens historia, bakgrund och utveckling
Historien om dagens finska lapphundar tar sin början i Lappland i slutet av 50-talet. 1959 till 1961 genomfördes ett antal forskningsresor för att kartlägga samernas hundar. Ur det mycket varierande hundmaterialet kunde man främst urskilja två olika
typer av hundar. Den ena var en nästan kvadratisk, långhårig och moderat vinklad galoppör; lapphund. Den andra typen var längre än den var hög, hade kort päls och var en välvinklad travare; lapsk vallhund. I slutet på 60-talet och början på 70-talet så
ansågs den främsta skillnaden mellan dessa två raser bestå i hårlaget, som är kortare på lapsk vallhund, man tog inte så stor hänsyn till kroppskonstruktionen. Det fick till följd att långhåriga avkommor till lapska vallhundar registrerades som finska
lapphundar. Följaktligen har bägge raserna en del gemensamma förfäder. Under början av 70-talet ansåg man att den typ av lapphundar som man funnit under forskningsresorna i Lappland var den rätta. Den tidigare typen förkastades och 1975  antogs en ny rasstandard. I princip byggdes rasen upp på nytt av hundar som
hämtades från samerna. Rasstandarden har sedermera ändrats några gånger, framförallt gällande mankhöjd och godkända färger.
I avelsarbetet med den finska lapphunden har man tagit fasta på den varierande färgskala som finns naturligt hos rasen. På gamla fotografier ser man att samernas hundar hade de mest skiftande färger. Dessutom finns det i det samiska språket en mängd benämningar för olikfärgade hundar. Alla färger är tillåtna men grundfärgen ska vara dominerande, avvikande tecken får finnas på huvudet, halsen, nacken, bröstet, benen och på svansen.
I rasbeskrivningen står det att den finska lapphunden är en intelligent, modig, lugn, läraktig och arbetsvillig hund med mjuka drag. Det är en till alla delar överensstämmande beskrivning av den allroundhund som den finska lapphunden är idag. I viss utsträckning används lapphunden än idag som renvallare men är idag främst en sällskaps- och familjehund.

Övergripande avelsmål för rasen
Rasens utveckling är en effekt av uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för rasens möjlighet att fortleva. Därför skall aveln vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den
inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet och funktion eller tömmer rasen på genetisk variation. I alla situationer där man vet att någon störning är ärftlig, men inte har några klara begrepp om på vilket sätt, så finns det ändå alltid en enkel grundregel. Använd bara
frisk och mentalt stabila hundar i avel. Om man därtill inte överanvänder enskilda hundar i aveln minskar risken att ärftliga defekter får någon större spridning i rasen.

 

Källa:

Beskrivning av Lapphund är lånat både från SKK och Finska Lapphundsklubben.

Rasstandarden är lånat från Finska Lapphundsklubben

 

 

finsk-lapphund---189_vv_800px